no rubrik . . .
Min emmaemilia blogg finns kvar, jag blev så glad att jag ville dansa segerdansen eller något. Den är från hösten 2007. Massa bilder :) Tack Gud, du finns! Okej, kanske inte är Gud som gjort så den sparats, men någon har hållit skyddande händer över vissa saker. Dagen efter branden så var det två regnbågar över huset.. fast det inte regnat. Okej de här med luftfuktighet osv men jag tror att det var ett omen.
Annars må jag rätt il av och läsa gamla blogginlägg, jag får som tillbaka känslan jag kände då och då blir det superjobbigt. Ha hyrt en beck film, men vet inte om jag sett den redan? kände inte igen den. Är så yr i luvan nuförtin. Drygt.
Eftermiddagarna är värst.. jag är sur som en citron alltså. Idag har jag och barnen hälsat på i Önskanäs, det var trevligt. Sen åkte vi till Älskanäs, men den jag sökte var icket hemma. Men lämnade det jag skulle lämna iaf.
Efter att ha pratat med en klok människa igår så kändes det lite bättre i allt elände, hon fick mig att inse en del saker.
Fan va jag plågar mig själv, måste lämna datorn och bloggen. Är så ojämn ändå så detta bli ju yrt.
if i could turn back time, if i could find a way...
I wanna feel the thunder i wanna scream
Ringde Lycksell om gungan, då fick jag även veta att jag får lägenheten från och med den 1a augusti. Bra där. Ett steg i rätt riktning så att säga. Ska försöka ta mig över tröskeln i helgen som hon jag går på samtal hos kallade det. Tror jag måste tvinga mig själv.. sen tror jag att jag måste låta mig själv känna olika saker. Inte försöka lägga benen på ryggen och springa ifrån alla känslor som flåsar mig i nacken. Men det är jobbigt att känna efter, jobbigt att föra en konversation med mig själv och någon som inte är här.
"emzibit"
Det var Dan som brukade kalla mig emzibit:) Därför tog jag det namnet, börjar bli lite långt om jag ska klämma in alla barnens namn i bloggnamnet:)
Happ! Kväll igen, barnen är så utslut. Stackars små. Imorgon tar vi sovmorgon, förhoppningsvis iaf ;) Va ock kikade in i lägenheten ikväll, den verkar snart vara klar. Då blir det flytt.. meeen lär ju inte bli så jobbigt då vi knappt har nå grejer att flytta. suck! Iaf ska bli gnällkärring och gnälla på kommun. Utanför lägenhetshuset finns det gungor som typ ha stått där sen jag va liten. Hjärntråden? har kommit ut från däcken och när jag skulle göra fart åt flickorna sticker jag mig så det börjar blöda. Illa illa! Sen sticker det upp spikar från inhängnaden. Att det ska va så svårt att sköta om de lekplatser som finns. Ska ringa Elisabeth Lyksell imorgon.
Dom
Har varit på tinget på morgonen. Han har fått sin dom. 2 år och 9 månaders fängelse. Hur känns det då? Jag är likgiltig. För om någon inte visar ånger tappar jag lite av min medmänsklighet och empati. Tyvärr! Men samtidigt känner jag människan, eller tror jag bara att jag gör det? iaf kastas jag mellan någon sorts Om någon slår dig på högra kinden, vänd då också den andra till...om någon vill tvinga dig att gå en mil...gå då två mil med honom. Ja ni fattar.
Fick ett brev idag, ett blått tjockt brev med två lila blommor fastklistrade på kuvertet. Till Emma! stod det. I brevet fanns en bok. Tredje Klok boken. och i boken stod det se sidan 105! och sedan varma hälsningar -----
Jag slog upp sidan 105 och där står följande:
På kinesiska skriver man ordet "kris"
med tecken för "fasa"
och tecknet för "möjlighet".
Sedan var det röda stjärnor på vissa andra sidor.
Varken diamanter eller människor slipas utan friktion.
Det som är sant vid lampljus
är inte alltid sant i solljus
Det tycker jag var fint. Jag blev rörd. Tack alla fina för er omtanke och ert stöd. Det betyder otroligt mycket för mig. Tack för kläder till barnen och mig, tack för sakerna vi fått. Tack för att ni bryr er.
nu har sonen ätit, dags att hämta döttrarna på dagis.
förbannad på helvetet!
Har sett snabba cash ikväll. Bra film. Bra budskap kanske. Ge fan i och göra dumheter, det straffar sig. Låtsas inte vara någon annan, det straffar sig det med. Barnen somnade snabbt ikväll, men äldsta vaknade till vid halv elva. Ville sova i min säng. Jag mår illa. Har nog ätit på tok för lite och snusat och druckit på tok för mycket kaffe idag. Dagen ha annars varit bra. Möte på soc. Lunch med Lina. Farmor kom hem från semestern och åt middag med oss. Va skönt det är då det regnar. Rensar luften lite. Ha varit äckligt varmt. Hade allt varit som vanligt hade jag nog njutit av värmen till fullo. Gått i bikini och badat. Jag & tjejerna hade haft picknick på baksidan med pannkaka och glass, druckit saft med sugrör i de nya tw glasen jag köpte som dom vart så förtjusta i. Sett film i "mysrummet" de regniga dagarna. Mellan tösen hade fått inviga sin nya baddräkt som mormor köpt. Men nu är inget som vanligt längre och värmen är bara jobbig. Barnen som skulle få ha långt sommarlov från dagis. Inte för att dom tycker det är tråkigt att vara där. Är väl mest jag som lider av dåligt samvete. Alarmet står på 05.30 imorgon, kommer vara fullt upp imorgonbitti. Ska va i city strax efter 8. Rättegången fortsätter. Det sista ska redovisas. Jag borde verkligen försöka sova. Men istället hamnar jag här. Var något jag skulle göra.. just det, fylla på telefon. Är det bara jag som har halebop nuförtiden? Är då dyrt och ringa vart jag än ring. Ska nog klippa av mig håret, är less. Ska ev fara och hälsa på brorsan i Skövde nästa vecka. Vore skönt att komma bort, en stund iaf. Se hur han bor, se nå annat.
Annars har jag kännt mig rätt nollad ikväll.. tom. Tills nu, Fan också.. blir så arg då jag tänker på alla fotografier som inte finns mer. Barnens saker, dom fina tavlorna dom gjorde till mig då jag fyllde år. Du ba radera allt. Jag är arg på dig nu. Så jävla själviskt av dig! Du tänkte bara på dig själv!
Men jag är ingen hjärtlös människa och känner inte bara ilska. Men just nu gör jag det. Imorgon när jag går ut från tinget är det säkert andra bullar.
ne, gonatt!
wake me up when this nightmare ends...
Känner mig ensam. Har lite likgiltighetskänsla över livet just nu. Det känns ovisst allting. Jag inser ju att jag måste blicka framåt och hitta livsenergin igen. Men vars börjar jag? Lägenhet är ju som ett steg, även om kommun inte är snabbast och jag tycker de brister lite i deras hantering men jag tänker inte klaga nu. Men sen då? Jag kör på i 110 km/h och landar sent om nätterna. Tankarna slukar mig tills jag tillsist däckar av utmattning. Är så mycket praktiskt som måste ordnas också. Ja visst jag har en lägenhet men jag har inga grejer, känns hur jobbigt som helst att börja tänka på att köpa husgeråd och sängkläder. Fuck! Tur i oturen att det är sommar. Kommer väl bli värre då hösten och mörkret kommer.
Barnen, mina fina barn. Äldsta dottern har hur mycket frågor som helst och jag vet inte hur jag ska besvara dem eller hantera hennes oro. Jag har berättat sanningen. För så ärlig måste jag ju vara, för på dagis har hon redan fått höra massa saker. Men varför varför varför och varför kan ingen svara på. Har 3 olika grejer inbokade i veckan och det känns ba besvärligt, förutom tisdagen. Längtar på nå vis.. kanske är halv störd men kan inte hjälpa det. Vill få nå svar, vill se personen i fråga.
Sen har en tanke flugit igenom mitt huvud några gånger, kanske rent av ska lämna denna kommun. Om jag nu lix ska börja om från noll kanske jag kan göra det någon annanstans? Fast det blir såklart jobbigt utan familj och vänner. Jobbet då? Jag vill inte gå tillbaka och jobba på det där bygget igen, egentligen. Pluggningen? Har ingen ork eller energi... äsch, ska lägga mig och skriva i min "dagbok" är inte riktigt vad det är men något i den stilen.
Måndag, känns alltid bra när det är måndag igen. weirdoo.
Rättegång
Är såå trött, det var som att luften gick ur mig efter rättegången. Nu väntar de sista på tisdag. Känns konstigt. Känns overkligt.
Less!
Det har pratats otroligt mycket om att han skadade ju ingen. Men dem som säger det har inte förstått innebörden av detta. Nej han skadade ingen fysiskt, men den psykiska skadan då? Den tycker jag är än värre. Barnen mår inte bra av detta. De blev vittnen till att få se sitt hem brinna upp. Mig skiter jag faktiskt i just nu men alla barnen som är rädda. Rädda för att det ska börja brinna där dom är. Rädda för att de ska förlora deras saker ännu en gång. Barnen som kommer få möta kompisar och få frågor. Min äldsta dotter sa till mig en kväll då hon skulle sova, hon hade fått en nalle. Hon håller i den och säger "Mamma, kommer den här nallen också brinna upp? det vill inte jag att den ska göra" "Mamma, kommer mormor och morfars hus också brinna upp? och pappas hus? Var ska vi då bo?"
En har sagt att jag får ju mitt liv tillbaka, det får inte han. Men vägen dit då? Vägen till att försöka skapa en trygghet för barnen, skapa ett nytt hem, börja om från noll. Är det lätt? Han har tagit allt ifrån oss. Alla minnen, vår trygghet. Sakerna skiter jag i. Men alla minnen som inte går att få igen. Jag vet inte om jag är mest ledsen, besviken eller arg just nu.
