EMMA

Är helt slut. Bilresan själv in till city var sådär obehaglig och skön på samma gång. Bara jag och vägen. Nervös. Man ska aldrig komma långt i förväg om man är nervös, väntan gör mig bara mer nervös. 2 piller och det kändes lite bättre. Höra din röst när du kom. Sen se dig, se dig sucka då du ser mig. Gjorde ont. Som en kniv rakt in i hjärtat. Se mig själv på inspelning från tingsrätten. åh Gud sa jag högt i rättsalen. Men det kom som en chock på nå vis att se sig själv sådär. Såg helt förstörd ut och andades häftigt. Kändes som jag såg en film, alltså en med manus, men nu stod inget i manus, det var reality på en stor projektorduk framför mig och det var jobbigt att se. Kändes mer vemodig stämning nu än på tingsrätten. Hörde sen på p4 västerbotten. Hon sa att stämningen minst sagt var tryckt i salen och det kändes en tydlig distans mellan parterna, en försoning låg inte i luften. Nä men vadå. Konstigt då? Nä. å vadå försoning, kommer det någonsin att komma en försoning? Jag tittar på dig med sorg. Besvikelse. Saknad. Du tittar inte alls på mig. Kanske då jag inte ser, men möter gärna inte min blick. En blick säger mer än tusen ord ibland. Kanske är det just det som skrämmer.

De tog tid. Hela eftermiddagen. När jag gick ut sen gick jag själv, grusgången kändes oändlig och jag kände mig ensam. Vände mig om ibland. Men det var ingen där, ingen som gick bakom mig. Ingen som skulle ta emot mig om jag föll. Men på något vis var det skönt. Jag kunde fånga en tanke i kaoset som pågår i hjärkontoret, känna hur jävla ont det gör. Våga känna. Tvinga mig att känna. Inte springa, gå sakta. Andas. Sen åt jag middag själv på mcdonald's. Jag brukar hata det, att äta själv alltså. Men nu var det skönt att ingen visste vem jag var. Att ingen pratade med mig. Det var jag och min mcfeast meny. Jag njöt. Gick mot bilen, gick förbi stora hotellet. Minns. log. Försökte hitta känslan jag kände då. Kärlek. Lycka. Sen börja det regna och jag hade gått förbi. Nu var det bakom mig, precis som vi. Jag vände mig inte om. Än om en del av mig ville rusa tillbaka. Startade bilen och körde rakt fram, jag försöker se framåt, försöker urskilja vad som finns bakom krönet men rutan är smutsig och regnet gör allt suddigt. Vindrutetorkarna funkar dåligt. Vägen är lång, krönet kommer så småningom. It better be good!


Det kändes bra då jag öppnade lägenhetsdörren och var "hemma" möttes av två underbara tjejer som kom springandes emot mig och hur en underbar liten kille låg och skrattade på filten på golvet. Imorgon blir det inge dagis, imorgon är det fredag. Imorgon blir en bra dag.