Låt det göra ont!
Idag gick grannens brandvarnare igång, jag och äldsta dottern samt sonen var i köket, lyssnade på musik, hörde något pipande ljud, jag sänkte volymen, hörde tjutet tydligare, rusade och öppnade dörren, kände någon lukt av bränt, hörde brandvarnar tjutet tydligare. Fick panik. Sprang in, slet upp den yngre dottern som låg och sov, skrek åt den äldre dottern att hon måste ta på sig skorna, att vi måste ut!!
Tog sonen i andra armen och rusar ut med de tre barnen. Gick in till grannen vars dörr stod öppen och frågade vad som hände. Hon hade bränt något på spisen så brandvarnaren gått igång, det brann alltså inte. Lättnad. Då kunde jag andas igen. Men lilla paniken jag fick, tänkte det här är ju inte sant. Jag var sjöblöt av svett då jag lugnat barnen och mig själv, dom vart ju jätte rädda och ledsna då jag vart super stressad och rädd, såhär i efterhand hade jag ju kunnat ta det hela lite mer sansat men allt jag hade i huvudet var att nu brinner det, vi är på övervåningen, vi måste ut och ner NU. Det blev en liten traumatisk eftermiddag för oss. Sen började frågorna från den äldsta dottern, mamma kommer det börja brinna här? varför tjöt det? hon öppnade dörren flera ggr och frågade om det luktade konstigt. Stackars barn, jag stressar upp dem mer än dom redan är =/ men jag blev så fruktansvärt rädd.
Annars då? Jag börjar sakta men säkert vakna till liv efter helgens magsjuka. Därav nattugglan igen. Jag, och två av barnen åkte dit, inte mellan tösen. Peppar peppar! Igår va jag inte pigg. Låg och sov och sov, medan lill killen sov. Tjejerna som spenderat helgen hos sin pappa har nu återvänt och det är full fart igen. Härligt. Samtidigt som jag tycker det är jobbigt att jag inte har någon energi eller lust till något. Jag vill vara mig själv, den glada, sociala och positiva jag igen. Ja rubriken då, låt det göra ont, det säger alla, läkare, psykiatri folk, familj osv.. men ja jag låter det göra ont, men vågar inte riktigt släppa taget om den där skyddsmuren jag byggt runt om alla känslor som inte runnit ut med tårarna. Jag tycker det är jobbigt att gå ut på byn.. jobbigt att träffa folk samtidigt som jag vill träffa folk, va social. äsch... klockan är mycket, försöka sig på att sova.
Sometimes it lasts in love, but sometimes it hurts instead..
Tog sonen i andra armen och rusar ut med de tre barnen. Gick in till grannen vars dörr stod öppen och frågade vad som hände. Hon hade bränt något på spisen så brandvarnaren gått igång, det brann alltså inte. Lättnad. Då kunde jag andas igen. Men lilla paniken jag fick, tänkte det här är ju inte sant. Jag var sjöblöt av svett då jag lugnat barnen och mig själv, dom vart ju jätte rädda och ledsna då jag vart super stressad och rädd, såhär i efterhand hade jag ju kunnat ta det hela lite mer sansat men allt jag hade i huvudet var att nu brinner det, vi är på övervåningen, vi måste ut och ner NU. Det blev en liten traumatisk eftermiddag för oss. Sen började frågorna från den äldsta dottern, mamma kommer det börja brinna här? varför tjöt det? hon öppnade dörren flera ggr och frågade om det luktade konstigt. Stackars barn, jag stressar upp dem mer än dom redan är =/ men jag blev så fruktansvärt rädd.
Annars då? Jag börjar sakta men säkert vakna till liv efter helgens magsjuka. Därav nattugglan igen. Jag, och två av barnen åkte dit, inte mellan tösen. Peppar peppar! Igår va jag inte pigg. Låg och sov och sov, medan lill killen sov. Tjejerna som spenderat helgen hos sin pappa har nu återvänt och det är full fart igen. Härligt. Samtidigt som jag tycker det är jobbigt att jag inte har någon energi eller lust till något. Jag vill vara mig själv, den glada, sociala och positiva jag igen. Ja rubriken då, låt det göra ont, det säger alla, läkare, psykiatri folk, familj osv.. men ja jag låter det göra ont, men vågar inte riktigt släppa taget om den där skyddsmuren jag byggt runt om alla känslor som inte runnit ut med tårarna. Jag tycker det är jobbigt att gå ut på byn.. jobbigt att träffa folk samtidigt som jag vill träffa folk, va social. äsch... klockan är mycket, försöka sig på att sova.
Sometimes it lasts in love, but sometimes it hurts instead..
Kommentarer
Trackback
