Step one, you say we need to talk
En torsdag. Augusti. 2011. Det är höst. Det känns. I hela kroppen. Det är för kallt för att va sommarklädd och för varmt för att ha jackan stängd då man promenerar. Mittemellan. Som jag. Mitt emellan mina känslor. Jag slits sönder. Hopp och förtvivlan. Har inte hittat min plats ännu. Vet inte var jag vill stå.
Personalmöte idag, hjärtat slog hårt i bröstet, jag andades snabbt och skakade nästan då jag gick in i konferens salen. Vågade inte möta någon blick. Tårarna brände bakom ögonen stundvis. Inte börja gråta emma, inte här, inte nu. Så här i efterhand funderar jag vad som var så jobbigt. Tror det var allt skitsnack som gått, alla som valt sida. Alla som inte har frågat mig utan spekulerat, inte sagt ett ord till mig...knappt hej. Vart som mycket. Det blir det ibland. Blev en hyffsad torsdag men inte den bästa. Alla punkter avbockade på got to do list iaf (Städa halvt) kl 16.58 lade jag breven i lådan och postbilen stod redan där för att kunna tömma den 17.00. Har fått snus sår så ha måsta byta sida, ser inte klok ut men det bränner gött. Mina gratis timmar på spotify är slut och youtube är min vän igen.
Fick ett märkligt samtal ikväll också, nu måste jag väl skaffa hemligt nummer eller nåt. Om någon frågar om mitt tele nummer och jag säger nej så borde väl den fatta att jag inte vill att den ska ringa. Nä då letar denne upp mitt nummer och ringer ändå. Why?
Jag tappar hår, för första gången i mitt liv. I natt då jag duscha så blev de en stor hår hög på golvet, när jag kammar mig är borsten full. Googlade såklart, tack Gud för google. Sök: Varför tappar jag hår?
ja då finns det alltså två förklaringar enligt många om vi bortser ifrån ärftligheten som är den största anledningen till att folk tappar håret. 1. viktnedgång och dåliga matvanor 2. man har varit utsatt för chock, stress eller är deprimerad.
Jag saknar döttrarna. Tittar in i deras rum, sitter där en stund. Andas. Hämtar energi. Sonen fick smaka potatis och majs puré idag och oj va han smackade och åt och ville ha mer. Tror även det är tänder på g. Tiden går och jag små springer för att hålla jämn takt med den.
Genom stormen når vi tillslut stranden, vi fyra. Även om det betyder att jag måste trampa vatten emellanåt, få flera kallsupar av höga vågor som sköljer över mig, simma själv med tre ungar på ryggen. Men när jag känner sanden mellan tårna igen, när jag äntligen står där på stranden, då står jag jävligt stadigt. Då har det slutat blåsa, regnet har slutat piska mig i nacken. Solen skiner, det är varmt, tårarna har förvandlats till damm och ungarna bygger sandslott.
Personalmöte idag, hjärtat slog hårt i bröstet, jag andades snabbt och skakade nästan då jag gick in i konferens salen. Vågade inte möta någon blick. Tårarna brände bakom ögonen stundvis. Inte börja gråta emma, inte här, inte nu. Så här i efterhand funderar jag vad som var så jobbigt. Tror det var allt skitsnack som gått, alla som valt sida. Alla som inte har frågat mig utan spekulerat, inte sagt ett ord till mig...knappt hej. Vart som mycket. Det blir det ibland. Blev en hyffsad torsdag men inte den bästa. Alla punkter avbockade på got to do list iaf (Städa halvt) kl 16.58 lade jag breven i lådan och postbilen stod redan där för att kunna tömma den 17.00. Har fått snus sår så ha måsta byta sida, ser inte klok ut men det bränner gött. Mina gratis timmar på spotify är slut och youtube är min vän igen.
Fick ett märkligt samtal ikväll också, nu måste jag väl skaffa hemligt nummer eller nåt. Om någon frågar om mitt tele nummer och jag säger nej så borde väl den fatta att jag inte vill att den ska ringa. Nä då letar denne upp mitt nummer och ringer ändå. Why?
Jag tappar hår, för första gången i mitt liv. I natt då jag duscha så blev de en stor hår hög på golvet, när jag kammar mig är borsten full. Googlade såklart, tack Gud för google. Sök: Varför tappar jag hår?
ja då finns det alltså två förklaringar enligt många om vi bortser ifrån ärftligheten som är den största anledningen till att folk tappar håret. 1. viktnedgång och dåliga matvanor 2. man har varit utsatt för chock, stress eller är deprimerad.
Jag saknar döttrarna. Tittar in i deras rum, sitter där en stund. Andas. Hämtar energi. Sonen fick smaka potatis och majs puré idag och oj va han smackade och åt och ville ha mer. Tror även det är tänder på g. Tiden går och jag små springer för att hålla jämn takt med den.
Genom stormen når vi tillslut stranden, vi fyra. Även om det betyder att jag måste trampa vatten emellanåt, få flera kallsupar av höga vågor som sköljer över mig, simma själv med tre ungar på ryggen. Men när jag känner sanden mellan tårna igen, när jag äntligen står där på stranden, då står jag jävligt stadigt. Då har det slutat blåsa, regnet har slutat piska mig i nacken. Solen skiner, det är varmt, tårarna har förvandlats till damm och ungarna bygger sandslott.
Kommentarer
Postat av: L
Ja tappade massa, typ tussar av hår, men det berodde på hormoner. Det är inte kul, tur du har så tjockt hår så hinner det inte märkas innan du nått stranden <3'
Trackback
