Det blir lätt lite deprimerande här va?
Igår när jag låg där i min 90's säng som jag pratat om att jag inte gillar. Så kunde jag inte somna. Blev ledsen för livet är så orättvist. Nu tänker jag inte på mig själv kors i taket i denna självcentrerade blogg. Utan för människan i allmänhet. Människor omkring mig. Det slog mig då att jag visst gillar min 90's säng. Mina kuddar för 12 kr styck och täcke för 29 kr. Mina omatchande sängkläder som är nedsmutsade av bruna fläckar för att jag somnat med snusen mer än en gång och inte pallar byta jämt. Vad jag gillar den. För att jag har den. Jag uppskattade livet och glömde bort allt som annars jagar mig och tankarna som äter upp hjärnan. Jag ska inte va deppad. Jag ska vara glad. För jag har livet. Jag har tre underbara barn. Jag har en familj som finns för mig oavsett. Jag har underbart fina vänner som får mig att skratta. Det här materiella är ju ändå inget av värde egentligen. Vad spela det för roll om man har tipptopp hemma och senaste tvn när allt annat ändå är fult och fel. Jag och en vän hade en mycket givande disskussion i fredags. Pengar betyder ingenting och kan aldrig ersätta något man aldrig kan få tillbaka. Ett liv. Ett minne.
Jag vet inte var du är, jag vet inte vad du gör eller hur du mår. Jag vet inte varför eller om du ångrar dig eller om du bryr dig alls om att jag ens funderar på det här. Det gör jävligt ont, ja det gör det. Men det får väl va nån måtta på detta. Det kan ju inte få ta över hela mig och mitt liv.
Nä imorgon är den första dagen på mitt nya liv. Det kommer bakslag mest troligt. Men nu känns det som att nu är det dags att leva. Det kunde ha vart värre.
Idag ha vart en bra dag. Jag har promenerat för första gången på månader. Jag har känt livet i den klara höstluften. Mina tre solstrålar skiner alltid. Och jag suger in deras energi och ler. Ler åt det mest livsglädjande runt mig.
Jag ler åt mig själv som alltid gått min egen väg än om den ibland visat sig va fel. Jag ler åt mina val som gjort mig till den jag är och hur motgångarna har gjort mig starkare.
Tack och tack!
Nu ligger jag i min sköna säng och kommer somna gott!
Jag vet inte var du är, jag vet inte vad du gör eller hur du mår. Jag vet inte varför eller om du ångrar dig eller om du bryr dig alls om att jag ens funderar på det här. Det gör jävligt ont, ja det gör det. Men det får väl va nån måtta på detta. Det kan ju inte få ta över hela mig och mitt liv.
Nä imorgon är den första dagen på mitt nya liv. Det kommer bakslag mest troligt. Men nu känns det som att nu är det dags att leva. Det kunde ha vart värre.
Idag ha vart en bra dag. Jag har promenerat för första gången på månader. Jag har känt livet i den klara höstluften. Mina tre solstrålar skiner alltid. Och jag suger in deras energi och ler. Ler åt det mest livsglädjande runt mig.
Jag ler åt mig själv som alltid gått min egen väg än om den ibland visat sig va fel. Jag ler åt mina val som gjort mig till den jag är och hur motgångarna har gjort mig starkare.
Tack och tack!
Nu ligger jag i min sköna säng och kommer somna gott!
Kommentarer
Postat av: lina
Låter fint!
Postat av: Lena-Maria
Vad skönt för dig med lite positiva tankar!
Postat av: Jessis mamma
Du är vacker, klok och har en livsvisdom som de flesta av oss aldrig kommer att erövra under en livstid - på gott och ont. Med männsikor som dig blir världen lite bättre att leva i för oss alla! Jag önskar dig och dina fina barn allt gott! Storkramen!!!
Trackback
