EMMA

Jag kan ligga helt stilla. Utan att känna rastlöshet. Det är en ny känsla. Jag är lugn. Jag tar det lugnt. Att jag väntat så länge med att ta ett beslut som hjälpt mig så mycket. Jag kan sova igen. Tack Gud. Tack farbror doktorn. Annars ser jag lite ljus i mörkret. Lite positivitet tränger igenom den tjocka muren. Lite hopp. Vågar inte hoppas fullt ut men jag längtar. Känner mig störd, men samtigt behöver jag det. Tror det är det som saknas.

Älskade ungar. Ni är mitt allt och lite till. Det är ni som ger mig ork, kärlek och glädje.

Äldsta dottern är så klok, den yngre dottern har kommit in i världens trots men ack så charmig och sonen är ju så go och glad.
Jag har mensvärk. Det var väl sisådär 17-18 månader sen sist. Bodyn är back i normala gängor igen.
Har en tvätt jag måste hänga, sen ska jag krypa ner i min 90's säng.

Känner att jag har två mess jag skulle ha skickat men kommer alltid på det så sent. Imorgon få det bli.
Ikväll är jag harmonisk. Tack!