EMMA

Här är jag igen, i en tyst och tom lägenhet men läste nå förjävla bra. Att själv är inte ensam, själv har sig själv och jag är familj med mina barn. Är lite ovant att va själv, flyttade hemifrån själv när jag började gymnasiet i lycksele. Hade en etta med kokvrå på 20 kvm på villaryd, på en bakgård, en egen liten ingång bredvid en garage dörr. Lampan var alltid trasig så jag var rädd jämt jag skulle gå hem på höstkvällarna. Pappa satte upp en sån där säkerhetskedja som dom ha på amerikanska filmer ni vet, inte för att de knackade på ofta på kvällarna men ibland stod jessica där och delade min 80's säng med mig, då kom den till användning. Jag åt mest köttbullar och drack folköl på kvällarna för att döva min ensamhet. Var inte riktigt mogen för att lämna hemmet så jag flytta hem igen, bra val. Men sen, efter det har jag aldrig varit sådär själv eller bott själv, en tid innan jag och Erik blev ett par, men då kände jag mig inte ensam. Nu är jag själv, helt själv på riktigt. Det känns skönt. Jag klarar det! Om än det känns sådär lite lonely im ms lonely ibland. Har nog aldrig varit speciellt självständig, men nu är tiden inne, 24 år och 3 barnsmor, nu är det dags att våga vara själv.

Efter jag lämnat flickorna på dagis gick jag och kollade brevlådan, såg ett brev, ett handskrivet, jag kände igen handstilen, jag visste vem det var innan jag öppnat. Med darrande händer öppnade jag kuvertet, ett avrivet A4a med fyra handskrivna rader, kort och koncist. Kändes konstigt men bra.

Flickorna for till deras pappa efter dagis idag, är hans vecka egentligen. Sonen sover, jag har massa borden jag planerar att göra innan jag intar sängläge. En liten ursäkt till mina vänner för mina sena svar på sms eller att jag inte har orken att svara då ni ringer, jag älskar er!
Imorgon är en ny dag, då tar jag nya tag. Imorgon blir en bra torsdag!