sick and tired... and alone.
Jaha febern har tagit mig ikväll, liksom halsontet. Har haft en trevlig dag. Bjöd en vän på lunch. Sen ha jag legat bredvid min sovande son, trodde jag skulle somna men icket. Sen ringde en annan vän, låg och tänkte på henne och vips ringer telen, vilken telepati. Efter middagen gick vi och inhandlade alvedon och halstabletter och jag hyrde en film och köpte snus. Skönnt och ligga ensam under täcket och se en bra film tänkte jag, och det var det. Ända tills den va slut. Nu känner jag mig ensamast i världen. Har ingen filmhandling att fly in i. Nej back to reality. Hade gärna haft någon som höll min hand, strök håret från mitt ansikte och pussade min varma panna. Men inte det, här ligger man solo. Haha tycker lite synd om mig själv just nu. Kanske ska förflytta mig till sängen och somna ifrån ensamheten och vakna upp till en ny dag med nya tag. Förhoppningsvis fri från feber så jag kan umgås med vänner. Fara på barnsång och dricka kaffe. Saknar mina älskade döttrar också.
åhhhhhhhhhhh!!!!!!!
Jag tror jag smyglängtar efter någon som möter min blick under täcket en söndag i november, efter nån som ger mer än den tar och som gör mig glad mer ofta än ibland och som går att lita på. Men det är febern som talar, imorgon är jag stark och självständig igen.
Få bära över sonen till min säng:) då får jag en kram och ett mysigt leende imorgon bitti, eller i natt om han vaknar till. Lill go gubben.


åhhhhhhhhhhh!!!!!!!
Jag tror jag smyglängtar efter någon som möter min blick under täcket en söndag i november, efter nån som ger mer än den tar och som gör mig glad mer ofta än ibland och som går att lita på. Men det är febern som talar, imorgon är jag stark och självständig igen.
Få bära över sonen till min säng:) då får jag en kram och ett mysigt leende imorgon bitti, eller i natt om han vaknar till. Lill go gubben.


Kommentarer
Postat av: Pillan
Krya på dig!!
Postat av: Madde
Ryck upp dig nu Emma!! Du har ju världens goaste ungar att hålla humöret uppe för :)
Postat av: Madde
Ja fast jag mena inte att de va du som va den patetiska. Känner att jag ha hunnit med den biten i bloggen alldeles bra helt själv :P
Förstår gott och väl att ensam inte alltid är stark, man behöver den där stöttepelaren ibland och konstigt vore det annars om du fråga mig!
Men jag är lycklig, äntligen :) Nu ska jag bara underhålla min lycka.
Hoppas att du kan bli det igen också. :)
Kram
Trackback