Sju sorger och åtta bedrövelser sen..

Ibland kommer verkligheten ifatt en, jag har levt i en bubbla ett tag. Kört racet, som jag är bra på att göra. Inte stannat upp. Igår kväll vart det too much och jag grät som ett barn, sov hos mamma och hon undrade varför jag var ledsen. Jag sa att jag var trött. Ögonen var svullna som bollar och alldeles spräng röda. Jag är en mess idag. Ensamheten eller självständigheten är ett faktum och det är jobbigt bitvis. Men jag antar att det är nu jag ska plågas eller snarare kämpa och inte falla tillbaka till att leta trygghet hos någon annan. Fast ibland är det så lockande. Nä bit ihop.
En varm dusch och sex and the city kanske skulle va på sin plats. Skulle egentligen vilja se en bra film men de ä ba de att de gå ba skit på tvn som vanligt. Sonen sover så jag kan inte fara och hyra en heller, dessutom stänger dom snart. Men fick snus hem levererad och en kram och det behövde jag verkligen på denna jobbiga dag. Döttrarna har åkt till deras pappa och det är så tomt och tyst.

Annars hade vi en toppen dag i sundsvall igår! 14 timmar va vi borta och det var roliga 14 timmar fyllda med skratt! Jag blev en säng rikare, måste be någon handy man hjälpa mig skruva ihop den, äldsta dottern ville att jag skulle ha skruvat ihop den innan dom skulle komma hem igen. Sovrums dörren skulle vara stängd när dom kom så det fick bli en överasskning, älskade unge. Då ska vi sova tillsammans allihopa utan att trängas!
Nä tack för idag, slut för idag!

Jag i fjortis hår & min äldsta dotter som 1 åring.


Min yngre dotter som lillis, 8 månader.


Länge leve längesen, som jag minns det var det lätt, även när jag trillade omkull.
Länge leve du min vän, du som alltid följt mig hem, nykter eller alldeles för full.
Snön är vit som den var förr, när vi bodde i samma dörr. Men det var så längesen,ja de va säkert längre än sju sorger och åtta bedrövelser sen, du kommer nog aldrig mer vara min vän.
Länge leve sommaren, den som kom och gick igen, snabbare än någonsin förut. Grät och grät tills tårarna var slut. På rättegången jag står och låtsas inte se att du står precis breve, kände dig för längesen, ja de va säkert längre än sju sorger och åtta bedrövelser sen, så längesen, så längesen, du kommer nog aldrig mer vara min vän.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0