EMMA

Imorse då jag vakna tog jag mig en funderare. Jag tänkte att min blogg måste ju va tragisk. En gnäll blogg. En negativ blogg. Så då tänkte jag att jag skulle fråga mina vänner vad dom tyckte, men dom känner ju mig, blir ju lite annars då. Men en vän sa att hon blev rörd av min blogg, och att hon älskar min öppenhet, att den gör mig så älskvärd. Det tyckte jag va fint. Jag fick även bra respons av en annan vän. Det är som hon sa att även om man känner sig lite löjlig då man läser igenom dagen efter, men när man skriver så är det ju så man känner. Just för stunden. Det är så sant, och ut måste de ju på ett eller annat sätt så ni som läser kommer nog få några bittra inlägg, eller om mitt tjat om ensamheten. Men jag hoppas även att positiva saker får flöda här, för dom finns.

Idag är det inte riktigt min dag. Har vart lite off. Stressa iväg på barnsång imorse, sen vidare till en vän. Vi åt lunch och drack kaffe. Sen vidare till en annan vän, kände mig så tyst.. men det är skönt när det är så avslappnat att man kan hänga utan att behöva föra en konversation. Hon löste korsord och jag spela nå spel på telen. Sen vidare till mamma. Tänkte power napa en stund men de går icket med denna förkylning. Fick middag där, sen promenera jag och sonen i höstkvällen för att se bonde söker fru med vänner. Men bebis tiden då man kan fara i stort sett vilken tid på dygnet börja va över. Nu är det somna hemma som gäller. Blir ju lite mer låst då. Vi gick hem rätt tidigt. Ikäll hatar jag hösten, kall och mörk. Gick förbi två av mina gamla lägenheter. Log lite för mig själv, men med vemod. Kunde inte sova igårkväll, insåg ikväll att det är fullmåne. Plus att hosta och snor förvärrar saken. Lägenheten känns kall och mörk, lite dyster. Ha vart rätt uppåt senaste tiden, tagit mig för saker, sett fram emot saker. Men nu har jag lust att dra täcket över mig och låsa dörren, ligga här i flera dagar och glo. Men vad blir bättre av det, ingenting såklart. Snarare sämre, men bättre fly än illa fäkta?

Drömde om dig inatt. Jag var på fängelset och det var massa konstiga typer där. Jag var rädd. Du hade en mobil och skrev till mig på facebook att jag inte behövde oroa mig. Såklart facebook ska va me i drömmen, jäkla facebook.

Jag känner hur jag sluter mig, tillåter inte mig själv att känna för jag är rädd. Rädd för att det ska göra alldeles för ont. Jag häftar ihop hålet som blottar hjärtat, med häftapparat den här gången. Ont gjorde det men de göre lix ändå. Smärta som smärta när de gäller hjärta. Men det är inte jag.. men jag gör det för min egen skull.

Sitter med papper intryckt i båda näsborrarna för jag har rinnsnuva. Kommer mest troligt inte att palla att tvätta bort sminket ikväll vilket kommer resultera i finnar, men va spela de för roll. Ingen. Sonen somnade tillslut i min säng, ska krypa ner bredvid honom nu och hoppas morgondagen känns lite lättare.