Ett statshotell med dans, där ingen har en chans
Imorgon är det lunch inplanerad med friends, även fredag om jag inte misstog mig? sen imorgon ska jag vidare på besök hos en go vän :)
Jag är så svag, ger dig en kram, åh nej nu ser du mig, jag måste rota i väskan efter mod
Nä de vet nog dom flesta av oss redan. Deprimerande. Dagen ha varit bra. Lina kom och åt lunch med mig. Sen drack vi gott kaffe på wärsan, träffa pappa, träffa Patricia & Cecilia, fick kaffe och tårta hos Antonia. Gick hem, mamma kom förbi, sen åkte jag & sonen till Lina för god middag och film + idol. Sen hem i ett alldeles för mörkt västerbotten. Med kassa ljus och rädsla för älgar. Med en sovande son. Slut batteri i telefon. Nu är det kväll sen längesen, ska ställa väckarn och lägga mig. imorgon blir det city, ha en massa jag måste handla och när man "måste" känns det bara besvärligt. Hoppas det vänder innan imorgon, annars vet jag hur det blir, irra runt och de bli ingenting. Nä godnatt!
thank you for the feeling
Borde verkligen fixa bok och fixa de sista i kursen jag läste innan helvetet bröt lös. Men det tar emot nu.
Det mesta tar emot idag. Än om jag är påväg uppåt för berget som inte verkar ha någon topp ibland.
Längtar till vi får flytta hem igen, till vårt hus. Vi var hos mamma o pappa igår och barnen har så roligt med deras kompisar på gatan. Men vi få väl gilla läget att spendera vintern här på ravinen. Slipp ju snöskottningen iaf =P Får tänka positivt.
Nu blev jag bjuden på lunch och kaffe, inte dumt :)
höres!
älskade dotter
Ljuset från bilen slår emot träden, ensam på vägen
Sen åkte vi till Agnäs där vi fick middag, tacotårta, va gött!! Vi var hemma vid halv nio ikväll, då va det mars pannkaka isäng. Jag ställde mig och diskade och någonstans mitt i diskningen kände jag bara - ENOUGH!!
ENOUGH NOW!! It's time to say goodbye, I leave the good and bad behind, it's the only way out for me. Imorgon ringer jag samtalet jag inte tänkte ringa förrän jag pratat med dig men nu skiter jag i det.
vet inte varför jag ödslar energi på disken när jag kan ligga i soffan istället. Vart sent igår och jag kan säga att imorse va jag ingen stjärna. oh no, vilken disaster.
Matlusten lyser med sin frånvaro och några fler kilon ha trillat av mig. Jag tackar jag! Men inte lika kul att aldrig va sugen på nå götta.
Sen då, joo har fått se ritningen på huset nu, va finnt de kom å bli. Det känns positivt att det drar igång snart så jag inte behöver bo här i lägenheten forever för , ptja. Så hemskt mycket trivs jag inte men det är vårt hem nu och hemma är ju alltid hemma.
Har beställt en bok ikväll, Hemligheten från ögonkast till varaktig relation. Den är skriven av psykologen och psykoterapeuten Egil Linge och journalisten Dan Josefsson. I boken används modern psykologisk forskning för att förklara varför så många av oss har svårt att skapa nära och varaktiga relationer. Dessutom får läsaren konkreta och välbeprövade verktyg för att skapa förändring. Läs mer här!
Inte nu för att jag ofrivilligt inte lever i en relation, men för att jag haft en del mindre bra relationer och vill få kunskap och kanske ändra mitt relations mönster. Eller något. Har läst lite i den och jag vart fast direkt.
Nä nu tro jag att jag ska se ett eller två avsnitt prison, sen ska jag sussa!
keep on walking
Natt igen. Prison break säsong 3. Hjärnan är trött. Idag har vi haft kul. Jag och barnen. Mamma du är så rolig sa min älsdta dotter när vi åkte gamla bettan som döttrarna kallar min fina 245a. Vilken komplimang det kändes som. Allt som jag sa att jag skulle ägna veckan åt ha jag lyckas bocka av. Promenad, jajjamän. Morgon prom till och med. Barnsång och fina vänner. Och det är bara ons än. Finnt! Im on my way back in buisness.
Nä om jag skulle pröva på att sova lite kanske, mina 42 timmars vaken sträcka börja göra sig påmind. Det är ju en deg imorgon också som bagarn sa.
Jaha va hände på dag 4,5,6 & 7 då?
Nä men skämt å sido. Vart som 110 där i början av veckan och tomgång resterande dagar. Gick inte ens utanför dörrn, jo hämta posten. Det är ju viktigt nuförtiden.
På dag 6 kom två vänninnor hit. Vi drack vin, jag vart full. Jag hade barnvakt. Vi åkte hörapparatsbeige utan stereo och bass, men med allsång. Med världens finaste chaufför. Det blev lite fest här hemma. En udda blandning men fina människor allihop. Jag spydde. Vaknade på soffan dagen därpå. Fast jag la mig i sängen. Märkligt. Kanske fick en tanke på att slå igång lite prison när alla vännerna gått hem och festen va slut för längesen.
På dag 7 va alla mina barn åter hos mig. Ordningen återställd. Vi är också en familj som min äldsta dotter sa när vi läste om Kalle som bodde i ett hus med sin mamma & pappa ikväll. Vi låg nerbäddade i hennes säng under sänghimmeln, hon är så klok min stortjej.
Nu är det ny vecka, jämn vecka. Då är det rutin och vägen är nalta rakare med mindre gupp. Idag gjorde jag till och med fiskgratäng och kokade potatis till middag. Annars är dess två inget som äts ofta i denna lägenhet. Men uppskattades av döttrarna. Imorgon är det dagis och sen kommer snubben från företaget som ska bygga upp vårt hus igen.
Sen ha jag lite planer på att faktiskt röra på fläsket, fara på barnsång och träffa alla fina människor vi har runtomkring oss denna vecka.
Har en del bilder från festen men dom är suddiga de flesta. Kanske inte lyckades hålla kameran still. Mycket möjligt. Men bjuder på en med par i emmor, en bild säger mer än tusen ord sägs det.
Dag 3
Mamma ringde och berättade att till veckan kommer dom som ska bygga upp huset. Blir spännande.
Imorgon finns dock ingen plan ännu.. jag borde verkligen försöka ta mig in till stan nån dag men det känns verkligen bara besvärligt. Inte på nå shopping il alls öht. Märkligt, det bruka ju som va kul men. Får ta det när det känns roligt. Men en del saker behövs verkligen. Nåja.
Nu är jag dyng trött och ska somna gott!
Dag 2
Min kollega som jag skulle hälsa på ringde imorse och ställde in besöket pga sjukdom. Jag och sonen låg då kvar en stund extra i sängen. Visste inte vad vi skulle hitta på. Ville inte bara sitta hemma så vi for till Lina och hälsade på. I bilen på väg dit så började jag gråta. Det var ett tag sen. Men tårarna rann ner för mina kinder liksom regnet som piskade mot vindrutan. Det var skönt. När jag började närma mig torkade jag tårarna och försökte koppla bort dig ett tag. Väl framme blev jag bjuden på lunch. Sen hängde vi där hela dagen och när det blev middagstid blev jag även bjuden på middag. Jag har tur jag. Mia kom också dit, vi åt tacos och surrade. Efter idol var det dags att bege oss hemåt. Sonen hade redan somnat på soffan men han är så van att hänga med mig överallt och han somnade om i bilen. När jag åkte så skrattade jag. Jag har verkligen haft en toppen dag.
Sitter vaken och väntar på att tvättmaskinen ska tvätta klart, har ju inga rena sockar, äger typ 5 par känns det som. Men hur kul är det att köpa sockar? men det behövs ju som.
Kunde inte somna utan hjälpmedel igår. Fast ögonen sved och hjärnan var trött var jag klarvaken. Drygt! Blir få timmar.
Imorgon blir det först vc och prata med hon jag pratar med, sen ska jag och sonen iväg på nya äventyr.
sonen med morfar
Dag 1
På nytänket och en positiv inställning började bra. Jag och sonen vaknade till regn men vad gjorde det. Såg att jag fått ett sms och blivit bjuden på kaffe. Vi gjorde oss snabbt iordning och tog hörapparatsbeiga ut till nyby. Där fick vi även lunch och mera kaffe. Vilken lyx! Väldigt trevligt. Sen hem för att få snabb besök av en annan vän. Sen dalade det lite. Blev lite upprörd här i min ensamhet. Men efter ett samtal till en som är i lite samma situation som jag så gjorde jag något åt det negativa som höll på äta upp mig under eftermiddagen. Jag skrev ett brev. Postade. Vågar inte hoppas för mycket. Men jag vill hoppas att det dimper ner ett svar i min brevlåda om några dagar.
Mamma kom förbi kl 17 då hon slutat jobba. Då blev det city och bio med Lina & Emma, en bra film. Bridesmates. Jag fick skratta och vara avskärmad från verkligheten ett tag. Behövs ett break i ett bio mörker ibland.
Nu är jag rätt trött och tror att jag kommer kunna sova utan något hjälpmedel. Great! Imorgon väntar ett besök hos en kollega. 
Och tack Jessis mamma för den fina kommentaren, den gjorde min dag =)
Det blir lätt lite deprimerande här va?
Jag vet inte var du är, jag vet inte vad du gör eller hur du mår. Jag vet inte varför eller om du ångrar dig eller om du bryr dig alls om att jag ens funderar på det här. Det gör jävligt ont, ja det gör det. Men det får väl va nån måtta på detta. Det kan ju inte få ta över hela mig och mitt liv.
Nä imorgon är den första dagen på mitt nya liv. Det kommer bakslag mest troligt. Men nu känns det som att nu är det dags att leva. Det kunde ha vart värre.
Idag ha vart en bra dag. Jag har promenerat för första gången på månader. Jag har känt livet i den klara höstluften. Mina tre solstrålar skiner alltid. Och jag suger in deras energi och ler. Ler åt det mest livsglädjande runt mig.
Jag ler åt mig själv som alltid gått min egen väg än om den ibland visat sig va fel. Jag ler åt mina val som gjort mig till den jag är och hur motgångarna har gjort mig starkare.
Tack och tack!
Nu ligger jag i min sköna säng och kommer somna gott!
The memories live on even when you're gone
Va hos en vän idag, efter ett tag så börjar hjärtat slå snabbare. Stressen kryper i kroppen och jag har svårt att sitta still. Den känslan är allt annat än frän. Oro kanske det kallas. Vill inte känna så.
Var är du nu? Du känns ännu längre bort. Kanske för att jag vet att antalet mil har ökat emellan oss. Eller för att jag faktiskt inte vet något. Eller för att jag trodde något annat. Eller för att mitt hjärta blöder. Eller för att jag aldrig får några svar. För att minnena plågar mig. För att du inte känns som du längre.
Dina barn går inte i repris stod det på en folder på vc. Nä det är så sant tänkte jag då jag satt där och tittade på min son som nu är 5 månader. Blir ledsen då jag de senaste månaderna levt i en bubbla och fortfarande gör. Har gått och tittat på mina sovande barn flera ggr ikväll, strukit håret från döttrrnas ansikte, strykit sonen på kinden. Viskat att jag älskar dem.
Läker tiden alla sår? Jag tror inte det. Men jag ska försöka plåstra om dem och försöka hitta vägen igen. För nu är jag verkligen off road.
nu är det dags att inta sängen. Gonatt.
Do you understand why i had to let go of your hand?
Jag kan ligga helt stilla. Utan att känna rastlöshet. Det är en ny känsla. Jag är lugn. Jag tar det lugnt. Att jag väntat så länge med att ta ett beslut som hjälpt mig så mycket. Jag kan sova igen. Tack Gud. Tack farbror doktorn. Annars ser jag lite ljus i mörkret. Lite positivitet tränger igenom den tjocka muren. Lite hopp. Vågar inte hoppas fullt ut men jag längtar. Känner mig störd, men samtigt behöver jag det. Tror det är det som saknas.
Älskade ungar. Ni är mitt allt och lite till. Det är ni som ger mig ork, kärlek och glädje.
Äldsta dottern är så klok, den yngre dottern har kommit in i världens trots men ack så charmig och sonen är ju så go och glad.
Jag har mensvärk. Det var väl sisådär 17-18 månader sen sist. Bodyn är back i normala gängor igen.
Har en tvätt jag måste hänga, sen ska jag krypa ner i min 90's säng.
Känner att jag har två mess jag skulle ha skickat men kommer alltid på det så sent. Imorgon få det bli.
Ikväll är jag harmonisk. Tack!
sunday thoughts
Domen vart ändrad lite också. Minus 5 månader + att sonen fick skadestånd. Folk frågar hur det känns. Det känns ingenting. Det är ingen som går vinnande ut ur detta.
Nu ska jag gå och lägga mig bredvid en tös som sover oroligt.
jag orkar inge mer..
Känner mig knäckt. Ledsen. Frustrerad. Jag lyckas alltid ställa till det. På ett eller annat sätt. Jag orkar inge mer. Jag orkar fan inte. Känns som jag springer in i väggen med en jävla hastighet. Det gör ont. Det blöder. Mina ben orkar inte bära mig längre. Varför är det alltid jag som ska få skuld för allt? Jag vill ju inge ont. Jag vill verkligen inte någon illa. Men ändå gör jag folk illa.
Imorgon kommer brorsan hem. Jag längtar. Annars är det helg, jävla skit. Imorgon kommer domen också.. eller idag är ju över 00. Jag orkar inte bry mig.
Fick höra att några hade stått på affärn och pratat om att jag bara ville ha pengar, därför jag överklagat att inte sonen fick skadestånd. Ibland undrar jag hur folk tänker? tror ni att jag är så girig? Jag bryr mig inte om några pengar, fattar ni inte det. Alla pengar i världen skulle inte göra något bättre. Blir så besviken och upprörd. Ni vet ingenting. Förstår gör ni inte heller. Ni gottar er och spekulerar. Men ni förstår inte att det gör så ont. Tror ni att det blir bättre? Spotta på mig, svartmåla mig. Gör det! Sen tycker jag ni ska gå till er själva. Sen hoppas jag ni mår bättre med er själva. För det vore ju lönlöst om inte ni får ut något av det.
Dagen som varit ljus förvandlas nu till en mörk och kall natt. Jag springer i en labyrint och hittar inte ut. Hittar inte hem. Om jag var ensam skulle jag skrika, skrika tills luften tar slut. Skrika till rösten försvinner.
Men nu måste jag försöka somna, så jag orkar vara mamma och människa imorgon.
Kärlek och respekt att det ska vara så jävla svårt.
